Visionsdagen på Wenngarn, en dag full av nya möten, visioner och sektorsöverskridande diskussioner

I onsdags den 16 mars gick den äntligen av stapeln, den första så kallade Visionsdagen på Wenngarn, arrangerad av Wenngarn och Kultur & Näringsliv. En dag då kulturen, näringslivet och det offentliga tog ett gemensamt grepp kring våra gemensamma kulturarv och deras bevarande och tillsammans fantiserade om hur bra det skulle kunna bli om vi alla samverkade på ett närmare och mer långsiktigt plan.

När Kultur & NäringslivErica Smeds mötte Wenngarn och Sifyfos AB:s Olle Larsson ute på Wenngarns slott en dag i höstas insåg de snabbt att deras respektive verksamheter delade många gemensamma utgångspunkter. Båda tror på ömsesidig samverkan och delaktighet mellan kulturen, näringslivet och samhället, och på Wenngarn där detta har fungerat bra står man nu istället inför utmaningen att också skapa långsiktighet i verksamheterna, långsiktighet som är just en av anledningarna till att Kultur & Näringsliv fokuserar på affärsmässigt grundade samarbeten. I dessa skärningspunkter föddes idén till att skapa en dag där alla tre sektorerna kunde mötas och där visioner, möjligheter och långsiktighet skulle få stå i fokus vad gäller våra kulturarvsmiljöer. I onsdags möttes därför närmare 100 personer som representerade både kulturen, näringslivet och det offentliga på Wenngarn för en dag fylld av ett program på temat kulturarvsdriven tillväxt. 

Mia Wahström, forskare på KTH och konsult på Tyréns, var förste talare upp på scenen och hon berättade utifrån sin forskning om vilken betydelse lokal kultur och historia har för platsers själ. Exempelvis är "slottet" ett av de ord som används mest frekvent för att beskriva platsens själ i Örebro, och i Stockholm är "vatten" och "historiska byggnader" en stor del av själens beskrivning. Mia uppmanade således till att identifiera identitetsbärande element på platser genom att lyssna på invånarna och förstärka historierna med koppling till dessa platser och upplevelser, och gjorde därmed också publiken uppmärksam på vilken stark betydelse kulturarv och kulturarvsmiljöer har för invånares uppfattning om deras städer och platser. Lars Wiigh, EU- och verksamhetutvecklingsschef för offentlig sektor på IBM, gav insikt i varför kultur och kulturarvens bevarande är av vikt för näringslivet och la mycket vikt på betydelsen av detta för näringslivets framtida rekrytering och personals välmående. Inger Liliequist, fd riksantikvarie, och Jan Kruhsberg, förvaltare av Haneberg Säteri, vilka båda nu är med och startar upp Kulturmiljöfrämjandet, berättade om att Kulturmiljöfrämjandet ämnar bli en ny arena för samverkan och varför detta behövs. Jan gav också exempel på hur han har varit med och förvaltat och utvecklat kulturmiljön kring Haneberg de senaste 40 åren. 

Förmiddagen avslutades med ett panelsamtal mellan Olle Larsson, Örjan Molander (länsmuseichef och landsantikvarie på Kalmar Läns Museum), Jan Sahlén (kommunalråd i Kramfors kommun), Katja Östman (projektledare för "Kulturarv i utveckling" vid Länsstyrelsen Västernorrland) och Per Lejoneke (samhällsentreprenör och ägare av 2tango). Som representant för politiken fick Jan bland annat ge respons på Olles tankar om att näringslivet är duktiga på vad politiken och myndigheter ofta missar; själva visionsdelen, att fundera på vilka vi vill vara och vilket samhälle vi vill leva i. Jan höll bara delvis med om det då politiken ju ska jobba med just visioner och driva olika frågor, men kanske att det inte diskuteras tillräckligt mycket. Per fyllde så småningom i att en vision också måste innehålla en utmaning, och att det är viktigt att de parter som ska samsas och samarbeta kring någonting först måste se till att dela samma kartbild. Politiken, företagen, kulturen och besöksnäringen måste ha skapat sig en samsyn innan man lägger på krav och planer från politikens sida, för annars kommer inte alla att hänga på. Olle slog dock fast att alla inte kommer att vara överens från början, och man måste bråka lite först, för att sedan skapa samsynen. Örjan menade att det är viktigt att bygga förtroende och relationer, inte minst för att myndigheter och kulturarvssektorn kanske ibland har en bild av entreprenörer som livsfarliga och bestialiska, varpå det finns ett förtroendeglapp som måste överbryggas. Hör Olle berätta om den samverkan som har skett på Wenngarn och hur han ser på vad som behövs för att kanalisera allas idéer i videon nedan: 

Per som arbetar med att få till samverkan i gränssnitten mellan olika sektorer fick frågan om hur han skapar samverkan och han pratade bland annat om hur man ser på ansvar och uppdrag mellan myndigheter och medborgare.

Kulturarvets betydelse för samhällsfrågor som Per avslutar med i videon ovan disktuerades vidare, bland annat utmaningen att göra kulturarv relevant för alla i fråga om integration, inte bara mellan olika etniciteter utan också generationer. Olle tror på att kulturarv kan användas både i skola, äldreboenden och andra platser och att kulturarv kan få oss att fatta bättre beslut, bli bättre ledare och få människor att må bättre och slog därmed fast att det är en samhällsfråga och en identitetsfråga att bevara och utveckla våra kulturarv. 

Att bevara kulturarv har idag blivit en strategi för utveckling och inte bara en fråga om att vårda, skydda och sätta under ostkupa menar Örjan, och det offentligas uppdrag är således idag att stödja den enskildes uppdrag att förvalta och utveckla kulturarv. Och för den enskilde är det viktigt att inte bara hänga upp sig på bidrag och stöd menar Olle, för i så fall dör projekten när bidragen tar slut, utan att skapa ekonomisk hållbarhet. Lyssna till vad han menar med det och hur han beräknar värden i kulturmiljöer i videon nedan. 

Efter en picknicklunch ute i solen tog eftermiddagens workshops vid. De fyra casen Vinäs slott, Villa Kassman, stadsdelen Hagalund och Wenngarn slott diskuterades i grupper. Fokus låg på att besvara varför man skulle anta utmaningen som det innebär att ta tillvara på och utveckla miljöerna, för vem eller vilkas skull man borde göra det och vem eller vilka som faktiskt skulle göra det, och hur? De visioner som sedan presenterades blev mångfacetterade och högst olika varandra, och någonting att ta med sig från detta var bland annat att det var svårt för vissa grupper att skapa visioner för platser där man aldrig själv har varit, vilket underströk hur viktigt det är att lyssna till invånares, besökares och alla involverade parters egna intryck och bilder av en plats, och ta hänsyn till dessas åsikter vid utvecklingen av miljöerna. 

Dagen avslutades med en middag i Disa-salen på slottet under vilken det blev tydligt att sektorsöverskridande möten och förutsättningslösa diskussioner under dessa skapar inspirerande och livliga samtal om både stort och smått, och förmodligen har frön till kommande samarbeten och projekt såtts på flera håll under denna dag. Förhoppningsvis tar deltagarna också med sig ett bredare perspektiv hem, insikter om att ingen är ensam i fråga om bevarandet och  utvecklingen av kulturen eller kulturarvet, och att om vi bara kan mötas i varandras vokabulär och rita gemensamma kartbilder kan vi också samarbeta till alla parters vinning. 
 

Publicerat av: Erica Smeds

Senaste nyheter