Symposium på Moderna Museet om konstens, kulturens, företagens och den akademiska världens möjligheter att tillsammans förändra världen

Olafur Eliasson har under hösten varit aktuell på Moderna Museet med utställningen "Verklighetsmaskiner" där några av hans installationer och skulpturer har visats, vilka ofta väcker frågetecken om vårt sätt att uppfatta verkligheten, inte minst i fråga om miljö- och klimatfrågor. Under klimatmötet i Paris presenterade Eliasson installationen Ice Watch beståendes av 80 ton Grönlandsis vilken lämnades att smälta på ett offentligt torg i Paris, med förhoppningen att inspirera till ett gemensamt ansvarstagande för klimatet. Eliasson menar att den kulturella sektorn på så sätt kan vara en resurs för att kommunicera och översätta kunskap till handling, vilket Lin Leopold höll med om. Medan den akademiska världen och dess forskare är bra på att ta fram kunskap och presentera den med hjälp av grafer och statistik är den inte alltid lika bra på att uppmuntra till handling. Konstnärer är på så sätt enligt Leopold bättre på att också "touching the heart, not only the brain", vilket både Eliasson och Leopold är övertygade om behövs för att skapa förändring. 

Leopold pratade också en del om hur företag ser på hållbar utveckling och hur de förstås gärna vill vara en del av den, men att de letar efter win-win situationer som både gör gott för samhället och för deras aktieägare. Filantropin, vilken som regel går helt utanför företagens kärnverksamhet, är således inte den mest hållbara strategin i fråga om att också på lång sikt göra gott för världen. Kan man däremot hitta sätt att göra gott och samtidigt integrera eller utvidga kärnverksamheten är den potentiella nyttan för samhället också större, vilket vi på Kultur & Näringsliv av samma skäl också förespråkar.

Eliasson har bland annat skapat konstinstallationer på uppdrag av Nobelstiftelsen, Louis Vuitton och Unilever och ställde retorisk frågan varför dessa aktörer har velat göra dessa uppdrag för att sedan svara på den själv: "Because they wonder - are we good enough?" Dessutom menar han att kulturen är en inkluderande gemenskap och ett utrymme där vi kan "host conflict without exclusion", någonting som bör vara attraktivt för många företag. Exempelvis har han i utställningen som gjordes på uppdrag av Unilever använt sig utav vädret i sin installation, som han menar fungerar som en metafor för just en inkluderande gemenskap, då vi kan tycka olika om vädret utan att för den sakens skull börja bråka. Att samarbeta med kulturen i egenskap av en inkluderande gemenskap där samarbetsparterna potentiellt kan lyfta konflikter och ståndpunkter utan att vara exkluderande eller skapa konflikt är en intressant aspekt på kultursamarbeten att ta med sig till förhandlingsbordet i framtida diskussioner med presumtiva samarbetspartners.

^{_{Publicerat av: Erica Smeds}}